Going crazy
Jag har bara varit hemma sedan i onsdagskväll men jag har redan lite av en panik-känsla i bröstet.. Jag tycker på ett sätt att det är jätteskönt att vara hemma i huset där jag bott hela mitt liv med min familj nära till hands som jag vet alltid ställer upp för mig om jag behöver, barndomsvänner osv osv men samtidigt får jag ångest så fort jag varit hemma mer än ett par dagar.. :/ Jag hör inte hemma här i Ulricehamn. Det har jag alltid sagt, jag kommer ALDRIG blir en av dem som stannar kvar i Uhamn, skaffar jobb o familj och hus i den här mysiga men extremt döda "staden".. Tycker det är jobbigt att den där rastlösa känslan och ångesten kommer så sjukt snabbt numera.. :/ Jag vill kunna vara hemma och bara vara.. Men det får jag tydligen inte för nått inom mig. Jag undviker att prata för mkt med någon här hemma just nu, känns som jag bara är otrevlig och grinig. Snäste åt mami innan helt utan någon som helst anledning, hon bara undrade hur jag tänkte göra med mat tills ikväll lixom.. Hallå?! Skärp dig din otacksamma ungjävel! Hon bryr sig bara.. Gaaah.. Jag blir helt vrickad av att vara i den här hålan.. Tur jag åker tillbaka till Oslo imorgon! Har en jobbig månad framför mig men jag har målet i sikte, fy fan snart åker vi! Kööör baaah ♥
Kommentarer
Trackback
