Old friendship never dies
Nu ska jag kolla de sista avsnitten som jag missat av Solsidan, haha så jävla bra serie!:D Och äta lite.. I know it's late men vafan ja har inte ätit på typ 8 timmar kompis! Haha ni måste se på Big Brother!! En dude som heter Gurkan där, asså jag dör av honom! Viiilket retard.. Haha! Sköning #1!
Blev glad innan med förresten! En gammal kär vän skrev på fb! Det är så stört egentligen men vissa människor som du lär känna under lite speciella omständigheter när du är ung känns som att dom känner mig så otroligt mycket bättre än andra vänner som kanske egentligen stårmig närmare. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det..
Jag har en killkompis, Jilly, som jag lärde känna helt random nere i Falkenberg sommaren jag fyllde 15 och jag var i vår gamla villavagn där. Jaa visst blev jag lite småkär i honom o jag vet att det var besvarat men de funkar inte när man är 15 & 17 att ha distansförhållande direkt:P Så det var en intensiv sommar och mycket kontakt efter och sen fortsatte vi träffas varje sommar i 2-3 år till. Även om jag dejtade någon annan hemma så sprang jag direkt till honom så fort det blev sommar och Fbg.. Och även den där sommaren jag sagt åt mig själv att jag INTE skulle kontakta honom så hann jag bara va i stan i 1 dag före han fick veta det och kom bort till stranden för att leta reda på mig:P Haha. Stört men lite sweet!
Sen träffade jag mitt ex Eric och blev dunderkär på riktigt så då tänkte jag att det kanske var bäst att inte träffa Jilly mer men det gick ju inte. Dock så hade vi både växt till oss en del på 3 år och var bara vänner, inga konstigheter med det! Jag forsatte träffa Jilly när jag väl var i Fbg även efter vi sålt villvagnen men som sagt bara som goda vänner. Allt som hänt har alltid fallit sig så naturligt och enkelt för oss.
Han känner mig på ett helt annat sätt än någon av mina andra vänner gör.. Han har lärt mig så mycket och jag tror att han var en väldigt bra person att ha i mitt liv när jag var i dom där tån-åren, 15, 16 och lite lost vissa dagar.. Han har aldrig fått mig att må dåligt eller att tvivla på mig själv eller känna mig obekväm. Jag kan va helt mig själv med honom.
Även om vi inte pratar speciellt ofta nuförtiden så hörs vi av ibland och det känns som vi snacka igår typ. Efter alla dessa år har jag fortfarande alltid hans nr i min mobil, självklart på face, osv. Jag vet att jag kan ringa honom anytime, om så bara för att säga hej o snacka lite skit.. Så skrev han till mig nu ikväll och sa att han flyttat hit till Oslo!:D Han och vovven såklart. Så nästa vecka blir det reunion!:) Happy-times!
Blev glad innan med förresten! En gammal kär vän skrev på fb! Det är så stört egentligen men vissa människor som du lär känna under lite speciella omständigheter när du är ung känns som att dom känner mig så otroligt mycket bättre än andra vänner som kanske egentligen stårmig närmare. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det..
Jag har en killkompis, Jilly, som jag lärde känna helt random nere i Falkenberg sommaren jag fyllde 15 och jag var i vår gamla villavagn där. Jaa visst blev jag lite småkär i honom o jag vet att det var besvarat men de funkar inte när man är 15 & 17 att ha distansförhållande direkt:P Så det var en intensiv sommar och mycket kontakt efter och sen fortsatte vi träffas varje sommar i 2-3 år till. Även om jag dejtade någon annan hemma så sprang jag direkt till honom så fort det blev sommar och Fbg.. Och även den där sommaren jag sagt åt mig själv att jag INTE skulle kontakta honom så hann jag bara va i stan i 1 dag före han fick veta det och kom bort till stranden för att leta reda på mig:P Haha. Stört men lite sweet!
Sen träffade jag mitt ex Eric och blev dunderkär på riktigt så då tänkte jag att det kanske var bäst att inte träffa Jilly mer men det gick ju inte. Dock så hade vi både växt till oss en del på 3 år och var bara vänner, inga konstigheter med det! Jag forsatte träffa Jilly när jag väl var i Fbg även efter vi sålt villvagnen men som sagt bara som goda vänner. Allt som hänt har alltid fallit sig så naturligt och enkelt för oss.
Han känner mig på ett helt annat sätt än någon av mina andra vänner gör.. Han har lärt mig så mycket och jag tror att han var en väldigt bra person att ha i mitt liv när jag var i dom där tån-åren, 15, 16 och lite lost vissa dagar.. Han har aldrig fått mig att må dåligt eller att tvivla på mig själv eller känna mig obekväm. Jag kan va helt mig själv med honom.
Även om vi inte pratar speciellt ofta nuförtiden så hörs vi av ibland och det känns som vi snacka igår typ. Efter alla dessa år har jag fortfarande alltid hans nr i min mobil, självklart på face, osv. Jag vet att jag kan ringa honom anytime, om så bara för att säga hej o snacka lite skit.. Så skrev han till mig nu ikväll och sa att han flyttat hit till Oslo!:D Han och vovven såklart. Så nästa vecka blir det reunion!:) Happy-times!
Önskar att jag hade en bild på oss två men det finns det tyvärr inga..
Kommentarer
Trackback
